Eftersom jag har haft så dåligt med pengar den här månaden så bestämde jag mig för att sälja några guldsmycken till som jag aldrig brukar använda i alla fall och det är ingenting som jag ångrar direkt med tanke på att jag har fått massor med pengar för dom när jag sålde mitt guld till sms guld och det är ju väldigt bra måste jag säga för nu har jag inte lika dåligt med pengar den här månaden och jag slipper snåla så mycket. Men nu är det så att jag antagligen kommer att ha dåligt med pengar nästa månad också och jag har bara ett guldsmycke så jag får ändå försöka snåla lite med de pengarna som jag har fått för det är ju inte så smart att slösa bort alla pengar på en gång för sen är jag ju lika fattig som förut igen och då har jag dessutom inget att sälja för att få mer pengar heller så det gäller att hålla på pengarna.

Jag vill ju inte gärna låna pengar för det är något som jag vill undvika för det är en dålig ide med tanke på att man måste betala ränta på lånet och det vill jag inte göra. Men jag måste ha pengar nu det är ingen snack om den saken för jag är helt pank nu och det känns inte alls bra så jag måste verkligen skaffa lite mer pengar. Ett annat alternativ är ju att sälja guld för jag har ju ett guldsmycke som jag har ärvt av min mormor men det vill jag ju inte sälja för då skulle mormor vända sig i graven och det vill jag ju gärna undvika men det bästa alternativet är att lämna in mitt guldsmycke till pantbanken för då får jag pengar för den utan att behöva sälja mitt smycke och det är ju väldigt bra måste jag säga.

Jag har dessvärre lyckats göra några mindre bra affärer på senare tid. Eller orden mindre bra är kanske något missvisande i det här fallet, det är snarare så att jag gjort några rent katastrofala investeringar. Nu vill jag på en gång och till mitt försvar påpeka att just då, när jag köpte in mig i det här projektet (som senare sjönk som regalskeppet Wasa) verkade allting mycket lovande. Fast jag borde förstås ha varit lite mer vaksam, upptäckt varningssignalerna (som trots allt var flertaliga) och reagerat på dem. Så skedde dock inte och jag ser i dagsläget inte någon mening i att gå och älta och gnälla över det. Nej, bättre då ifall jag gör något för att åtgärda mina nu högst kännbara ekonomiska bekymmer. Kanske kunde jag ta och sälja lite guld (som jag lyckligtvis har en hel del av) till någon bra grossist som exempelvis SMSGuld. Det skulle räcka en bra bit på vägen. Sedan får jag helt enkelt ta och samla nya krafter och ge mig på något nytt, vettigare och framförallt säkrare projekt.

Jag är många saker. Lat, milt omoralisk, bra på mitt jobb, förhållandevis intelligent (även om jag vet att inte alla instämmer här), slarvig, jag är också lättretlig och lite väl hetsig. En sak är jag dock inte. Okänslig. Jag bryr mig om andra människor väl och ve även fast jag egentligen inte behöver. Hur som helst gör det faktum att det inte finns någon hjärtstartare på någonstans på min arbetsplats mig en smula orolig. Inte för egen del, jag är tämligen säker på att mitt hjärta fungerar precis som det ska. Dessutom är jag trots den tidigare nämnda latheten väldigt sund av mig. Men jag kan ju knappast vara säker på att det gäller alla mina kollegor, eller hur? Jag vet att flera av dem inte direkt är något under av hälsa, med tanke på midjemått och så. Dessutom kan ju en person som till synes är helt frisk bära på något medfött och oupptäckt hjärtfel som slår till och stannar hjärtat när man minst anar det. Därför måste hjärtstartare köpas in omgående om jag så ska betala för dem själv.

En av mina vänner klagar konstant på att han har ont i ryggen och axlarna. Tillsynes utan begriplig anledning också. Jag misstänker i och för sig att det finns en enkel och ganska uppenbar förklaring till de här problemen. Det är nämligen så att hon har ganska dålig hållning och jag vet att hon envisas med att sitta böjd som en pilbåge när hon arbetar. Det kan aldrig vara bra att göra hela dagarna, klart att ryggen tar stryk efter ett tag. Anledningen att jag vet det här är att jag gjorde precis likadant förut. Men så gick jag till en sjukgymnast som sa åt mig att sitta rakt i ryggen, ta regelbundna pauser och så vidare. Och det gav verkligen resultat. Men det som hjälpte mig mest till en början var att gå och få massage efter jobbet två dagar i veckan. Det tänker jag rekommendera min kompis också. Det borde inte vara något problem för henne att hitta en skicklig massör in närheten av jobbet så hon även kan smita in på lunchen ifall problem slår. Det finns ju gott om folk som är skickliga på massage Stockholm.

Jag roar mig ibland med att tänka på ord och företeelser som gått ur tiden. Roligast är nog yrken som var tämligen vanliga så där vid mitten av artonhundratalet men som vi sällan hör talas om nu. En riktig klassiker i sammanhanget är länsman. I exempelvis de där hopplöst töntiga gamla Åsa-Nissefilmer är man ofta på flykt undan länsman på grund av ett hyss av någon form. Fast nu är, var, länsman faktiskt en gnutta coolare än vad det låter ifrån det här. De fyllde nämligen ganska precist samma funktion som en amerikansk sheriff gör. Jaja, vidare med märkliga yrken. Hökare. Vad gjorde en sådan till exempel? Nu vet, eftersom jag har kollat upp saken, att en hökare helt enkelt var en livsmedelshandlare. Jag tycker det låter ganska coolt. Som riktig gammal söderslang. Slas gick garanterat till hökarn och inte livsmedelsbutiken. Nu kan man förstås fråga sig hur ofta han gick och handlade mat. Troligtvis satt han på Kvarnen och käkade isterband eller möjligtvis pyttipanna om det nu var tvunget att äta. Vidare. Hur ofta kan man ha känt behov av att vända sig till en sexman? Den sista tänker jag inte förklara. Faktiskt, det skulle förta lite av nöjet. Det är som med det något mer kända yrket sumprunkare, som också görs sig bäst utan närmare specificering av arbetsmomenten. Fram till och med 1862 hade i vart fall varje socken i landet en egen sexman som så alltså betjänade en hel socken vilket jag antar kan ha handlat om tusentals människor. Nu kanske det var färre människor än så i en socken. Men ändå. Sexman. ”Nej, nu är det minsann riktigt akut. Sexman får allt ta och hasta sig hit.” Undrar vilka uttryck och företeelser som kommer te sig lika mystiska som dessa i framtiden. Det är kanske rimligt att anta ingen kommer veta vad en så basal sak som seo hosting är om 60-70 år.

Jag har blivit vansinnigt sugen på att köpa ett partytält. Eller jag har varit det en längre tid nu. Främst för att jag alltid har ansett att en person i min ställning bör ha minst ett partytält men det hela bottnar även i praktiskt och konkret behov av ett sådant tält. För det är nämligen så att jag brukar anordna åtminstone tre rejäla sommarfester varje år. Eller ”jag brukar anordna” är väl fel uttryck. Att jag fixar lite fester tillsamman med mina vänner stämmer väl bättre med verkligheten. Hur som helst har vi sent omsider bestämt oss för att det svenska sommarvädret är ungefär lika pålitligt som Ville Vessla och därför vill vi gärna ha tak över huvudet i fortsättningen på alla tillställningar av det här slaget. Ingen vill ju en upprepning av debaclet från 2007 då (den svindyra) konjaksbålen regnade bort. Nej fy, jag ryser fortfarande vid minnet av den fruktansvärda händelsen som förstörde så många människor kväll.

I fredags var jag och kikade på en mässlokal Stockholm för min firmas räkning. Vi ska nämligen stå som värdar för en mässa för branschfolk om några månader. Personligen är jag lite kluven till det där. Jag menar egentligen gillar jag mässan som koncept, i teorin i varje fall. Men jag är faktiskt inte helt säker på hur mycket sådana tillställningar verkligen ger i på riktigt. Flera av de mässor jag varit med om i någon professionell kapacitet har mest gått ut på att representanter för olika företag kastar visitkort på varandra och säger saker som ”Vi får ta en affärslunch eller något nästa vecka, ring mig” och så blir det inget mer med det. Det behöver naturligtvis inte vara så alla gånger. Mässor kan ge en hel del användbara kontakter som kan ligga till grund för lönsamma samarbeten men enligt min erfarenhet hör det till ovanligheterna. Det är oftast mycket snack och lite verkstad.

Jag lutar just nu åt att sälja hela min skivsamling via några välvalda och väl formulerade annonser. Nu är det så att jag har samlat på plattor i princip hela mitt liv. Till för några månader sedan trodde jag också att jag skulle fortsätta med det resten av livet. Men helt plötsligt ändrade jag mig och bestämde mig för att sälja allt. Det mesta av musiken går ju att hitta online ändå och skivor tar förstås en hiskelig massa plats. Men det finns många skivsamlar kvar där ute, mest män födda på sjuttiotalet och tidigare förstås. Hur som helst borde jag kunna få ut en hel del grejer för prylarna. Jag har exempel några Beatlesvax i original, första pressningar av monoutgåvan som är värda tusentals kronor var och en av dem. Visst det tar det emot lite att bara kränga sådana saker man det känns liksom inte som att jag har något val längre.

Nu är det ju ett tag kvar till sommaren, men det är så att jag sitter och funderar lite på om det är så att jag ska skaffa en pool. Eller om det är så att det kanske blir till att vänta lite längre. Jag har gått och tänkt på det här med att skaffa pool ett bra tag men det har inte blivit att jag har slagit till om pool. Men det är ju en hel del jobb att ha pool. Men är det en bra sommar så kan det ju vara riktigt skönt att ha på semestern å även när de inte är semester utan bara kunna kasta sig i poolen efter jobbet och de kan ju vara smidigare än att ta sig till badet.